Johan Öberg, Sport & Idrott

Domarskap är en vilja till matchledarskap….

27 mars, 2016 0

Har för egen del avslutat innebandysäsongen 2015/2016 med att döma en lokal turnering, EnköpingsMästerskapet i innebandy. 5 herrlag och 2 damlag gjorde upp om titlarna på dam- och herrsidan.

Turneringen genomfördes på ett utmärkt sätt av Lokomotiv Grillby som arrangerande förening, med Enköpings IBK som vinnare på dam- och herrsidan.

Jag får ibland frågan om varför jag vill ikläda mig rollen som domare. Att stå där och få skäll hela tiden.

Saken är ju den att det skälls väldigt sällan. Domarrollen är att vara matchledare och inte rättsskipare. Min roll är att leda spelarna genom matchen och att med dialog, kommunikation, kroppsspråk, närhet till spelet och med visselpipan få matchen genomförd på ett för båda lagen bra sätt.

Utvisningar söker man inte som domare. Tvärtom…jag försöker undvika att ta dem för att istället förebygga, påminna och kommunicera hur spelet ska flyta. Som domare har jag ”fri tolkningsrätt” när det uppstår en situation, som t.ex ett slag på klubban. Jag kan i stort sett göra allt från att fria, blåsa frislag, visa fördel till att blåsa en utvisning. För en och samma företeelse. Det är den friheten som även är styrkan, men även ansvaret och det svåra att som domare leda matchen.

Jag har alltid som ambition att få flyt i spelet, med få avblåsningar och att ge spelarna så stort ansvar som möjligt. I de flesta fall tar spelarna det ansvaret. Det är när de brister i sitt ansvar som min auktoritära del av domarskapet kommer in. Det när en gräns är passerad jag måste visa att det inte är okej. Då kliver den auktoritära domaren in, om än bara för några sekunder.

Den markeringen ger förhoppningsvis signalen till lagen var gränsen finns och vad som inte är okej, och matchen återfår sin nivå där spelarna åter tar sitt ansvar.

Det händer att lagen inte är i balans. Eller att jag som domare inte är i balans. Då blir det en sönderryckt match med många avblåsningar, utvisningar, ifrågasättande av nivå och beslut, samt ett dåligt klimat på planen. Sådana matcher är inte roliga för lagen och inte för domarna eller publiken.

Men i de flesta matcher finns ödmjukheten och respekten för varandras roller. Visst kan det i stundens hetta bränna till verbalt och fysiskt, men det hör ofta till matchbilden och ska inom rimliga gränser tillåtas, för att skapa rätt känsla. Den ilska eller upprördhet jag som domare kan få under matchen är riktad mot min tröja och min roll som domare. Det är inte Johan Öberg som dömer fel, det är domaren. Samma sak ser jag på saken. Det är inte Anders Andersson som jävlas, utan vit spelare nummer 10.

När matchen är över tackar vi varandra och röken har lagt sig. Precis som det ska vara.

Det som driver mig som domare är att genomföra den perfekta matchen, oavsett om det är pojkar 10 eller seniormatch. Oavsett division och klass är varje match lika viktig för de lag som spelar och jag som domare måste göra mitt bästa i varje situation. Om jag vill ha respekt av spelare och ledare måste jag visa dem min respekt och alltid göra mitt bästa, oavsett match.

Vi ses i höst, då säsong 2016/2017 kickar igång!

Med doft av plast, //Öberg

Det finns 0 kommentarer