Enköping, Johan Öberg, Vänner & Familj

Egna minnen från barndomen….

26 mars, 2014 1

Då jag inte flyger runt i Europa å jobbets vägnar, bilpendlar jag till Bromma varje dag där Expolinc AB har sitt kontor. I bilen lyssnar jag ibland på ljudböcker eller bara funderar och tänker. Något som dykt upp de senaste dagarna är minnen från barndomen. Det är märkligt hur vissa minnen finns nära till hands, medan andra är höjda i dunkel.

Något jag har starka minnen av är pappa och hans fiskbil. På 60-talet, fram till början av 70-talet, jobbade pappa för Insjöfisk som hade sina lokaler på Torggatan, bredvid pizzeria Torino, i den restauranglokal som nu står tom men för oss äldre är känd som ”Bonne” eller ”Medelhavet”. Där började pappa för Ninor Johansson som då drev firman och efter något år blev han ”fiskbilschaufför”. Det var en varubil eller mer åt mobil lanthandel. Han hade sina rutter som sträckte sig bortåt Bålsta och Upplands-Väsby om inte jag missminner mig, men även Södra Trögd.

fiskbil
En bild på den mindre versionen av fiskbil, här i korsningen Tullgatan/Kyrkogatan med hotell Astoria i bakgrunden.

När jag var grabb och kom hem från Lillkyrkaskolan (där jag gick åk 1-6) kunde jag på tisdagskvällar få förmånen att åka med pappa in till stan då han passerade vårt hus i Boglösa/Hemsta längs med Trögdsettan. Det var en stor händelse att stå och vänta på honom för att sitta fram i hytten hela vägen in till Insjöfisk. Ännu större var då jag fick åka med på en rutt då jag hade lov från skolan, t.ex. påsklov. Mamma packade termos med nylagad makaronipudding, mackor och mjölk i min rygga och så bar det iväg! Jag har minnen av ensamma och illaluktande ”Val-gumman” i Segla (söder om Lillkyrka), samt en galen gubbe i Upplands-Väsby i grått skägg. Han kunde stå med hagelbössan i handen och skrika till pappa då fiskbilen körde upp mot hans hus; ”-Har du något snus?”, varvid pappa svarade ”-Ja!”….”-Bra, då kan du köra fram!”, svarade gubbfan. Den gubben berättade många historier som jag som grabb storögt lyssnade på. En sommar bjöd han på kaffe (självfallet hederligt kokkaffe) och vi satte oss i hans trädgård. Han kom ut med kaffepettern och satte sig, drog ut sin stora prilla och tryckte upp den under bordsskivan. Efter kaffet var drucket, tog han prillan och tryckte in den under läppen igen!

Andra minnen är från då mamma och pappa köpte Drive-In baren i Enköping och drev den i några år. Den låg på Dr Westelundsgatan och idag heter restaurangen Sarajevo. På den tiden (mitten av 70-talet) var baren liten, med en lång bardisk, fasta runda barstolar och 10-talet bord längs med stora fönster mot Westerlundsgatan, som då var E18 med all trafik det innebar, mitt genom Enköping! Efter skolan hände det att jag cyklade jag in till baren för att jobba i disken, klyfta kokpotatis, servera mat, städa m.m. Jag fick 5kr/timme och en helg kunde jag jobba ihop 100kr vilket var en förmögenhet för en grabb på 10-12 år! Baren hade en meny bestående av t.ex. Elefantöra, Grillbiff samt Falukorv med stekt ägg. Ett flipperspel stod i ett hörn och den som satte rekord fick en limpa cigaretter av farsan. Stammisar fanns som t.ex. Leif ”Putt” Larsson, Enköpings egen Go-Cartvärldsmästare.

Nu när jag skriver om dessa minnen dyker det upp fler från andra tider, händelser och platser. Semester i Kall, båt och Mälaren, farmors lägenhet på Västerviksgatan, sova över hos mormor & morfar i Stora Nybygget (Kunds-Husby) med rörchoklad till frukost är bara några nedslag som faller över mig!

Härliga minnen som idag känns avlägsna men de sitter fastetsade och ger värme från en svunnen tid! Det kanske dyker det upp fler historiska tillbakablickar på bloggen.

Med doft av fiskrens och stekos //Ö

Det finns 1 kommentar

  • Pereric Öberg skriver:

    Så blir det när man blir gammal! Nostalgisk och darrig på rösten! Morfar!
    Pensionstankar…
    Storebror Pereric