Sport & Idrott

Orientering i skolan, en kvarleva från vadå?

24 mars, 2014 5

Hejsan mina läsare och ursäkta för ett par dagars tystnad. En weekend i Rom gav mig dåligt med bloggtid och jag vek min tid till historia och grappa istället. En bra combo!

Under resan dök tanken om orientering upp. Kanske som en följd av kilometerlånga promenader i Roms vackra gränder?

Kvällens blogginlägg lyfter frågan om varför det är obligatorisk orientering i skolan. Jag förundras över det faktum att lärare fortfarande skickar ut sina elever, med karta och kompass, i skogen för att klättra över stock och sten efter de rödvita skärmarna. Som grädde på moset är det få elever som uppskattar tilltaget!

Karta och kompass år 2014 är lika modernt och spännande som att lära sig stenografi (som jag gjorde på gymnasiet i ett läsår).

Det finns många idrotter som inte utövas med samma intensitet som orientering i skolan och som idag är större sporter med fler utövare. Är det så att orienteringsförbundet har bra lobbyister inom Skolverket eller är det andra ”oskrivna regler” bakom det faktum att det kutas mer i skogen än vad det spelas tennis, brottas, bowlas eller spelas innebandy?

Jag har inte svaret utan konstaterar bara att orienteringen känns lika het som spritstenciler när det gäller val av skolidrott.

Är jag helt fel ute och ensam i mina tankar? Var står du i denna delikata fråga?

Med doft av sura gympadojjor //Ö

Det finns 5 kommentarer

  • ErikLtz skriver:

    Haha Din gamle reaktionäre stofil – orientering är en finfin sport som genom att kombinera kondition och intelligens tränar simultankapaciteten och jämnar ut oddsen till förmån för de som inte bara kan springa. Dessutom måste Du även för att klara Google Maps och liknande ha lite grundkoll på att vrida kartan och promenera samtidigt.

    Har dock förstått att flera/många elever inte riktigt förstått att uppskatta orienteringens friluftskaraktär och den allmänbildning den ger, men tror ändå en eller annan friluftsdag med skogsluft och att förflytta sig i terrängen ger våra unga bättre grundförutsättningar även i framtiden.

  • Pereric Öberg skriver:

    Jag kan ju tycka att orientering ÄR motiverat!
    Läsa karta är väl bra att kunna! Ta sig fram i skogen likaså. Det är ju kanske mer nytta med det än att brottas! Kanske om du stöter på en björn att brottning skullekkunnat hjälpt dig men tror din förmåga att springa över stock och sten ger ett större övertag. Likaså om du spelat tennis. Tror på orientering fortfarande! Kanske mer pengar i tennis om man ska vara ärlig. Bortsett från det fördel orientering! Bowlings nytta i vardagslivet är väl också tveksamt! Skog och karta vinner igen!
    Känner nog för att orientering håller i de flesta sammanhang som jämförelse. Trots att jag själv INTE varit aktiv i den sporten. Gillar dock tanken på att det du lär dig om denna lilla sport KAN du ha nytta av en dag. Hitta hem från svampskogen!
    Utan smartphone och GPS… Det är doping! Det gillar ju inte du 🙂
    Storebror Pereric

  • Göran Södergran skriver:

    Kalla det skattjakt och ge kordinater i siffror på ett papper, så kör kidsen med sina smartphones! Och wips har du lurat soffpotatisarna att röra på sig

  • Ida skriver:

    Fyy..Hatade orienteringen i skolan – men var ändå oväntat duktig på det. Vann till och med en orienteringstävling!

    Det är allmänbildning att kunna läsa av en karta & kompass, likt att tyda symbolerna på tvättlappen på HK-lektionerna och alla ”H2O”-kombinationer på NO’n.. Men det räcker med 1 friluftsdag tycker jag, nån jäkla måtta får de va 😉

  • Jesper Ackelman skriver:

    Som orienterare blir man besviken när man ser dagens orienterings undervisning i skolan.
    När lärarna skickar ut eleverna på kartor från 1975 utan att ordentligt förklara hur man ska läsa av karta och kompass och varför vi behöver kunna det.

    Med hjälp av ordentlig undervisning i kartkunskap får man bättre lokalsinne och förståelse för hur man lätt ska läsa av och minnas hur man skulle gå till den där arbetsintervjun, eller vart man nu behöver hitta.

    Det är synd att skolan inte tar hjälp av oss inom orienteringsklubbarna som kan orientera på riktigt. (När jag gick i grundskolan på västerledsskolan fick jag hålla i orienterings lektionerna då läraren själv inte kunde orientera.)
    Orienteringssporten är så mycket mer än det som lärs ut. Idag använder vi bla. elektronisk stämpling istället för de gamla papperslapparna.

    Vi har försökt bolla för att vi ska få hjälpa till från föreningssidan för att hålla i lektionerna, men intresset saknas från lärar-, skol- och kommunalt håll..

    Fram för fler och mer utvecklande orienterings lektioner i skolan!

    Jesper Ackelman
    Orienteringsklubben Enen, Enköping