Pengar & Börs, Politik

Ränteavdraget hotas av förändring?

14 april, 2014 1

Sverige har idag deflation, dvs sjunkande priser. Inflationen i mars var -0,6% enligt SCB. Hushållens skuldsättning skenar då räntorna är låga och vi belånar våra bostäder upp över skorstenen. Detta trots de åtgärder som bankerna infört om max bottenlån om 80% m.m.

Riksbanken vill säkert sänka räntan för att få fart på inflationen då banken har som mål att ligga på 2% inflation (på årsbasis). Problemet med en räntesänkning är att det blir ännu billigare att låna vilket spär på bostadsmarknadens expresståg som aldrig verkar stanna av i ökningstakt.

Deflation är inte bra. Det innebär ju att priset idag på en vara är lägre än förra månaden. Du och jag som ska handla kan därmed skjuta på beslutet i väntan på att priset ska falla ännu mer och vips är deflationsspöket i full gång. Konsumtionen avtar, produktion minskar och vi ser företag som måste varsla pga minskad efterfrågan.

Med dessa låga räntor och höga skuldsättning av oss medborgare målar många upp faran med att Sverige rusar in i en bostads- och lånebubbla som spricker. Jag kan inte bedöma sannolikheten i detta, men vi minns alla spruckna bostadsbubblor runt det tidiga 90-talet. Detta skedde som en följd av att bankernas reglerade utlåning upphörde (mer eller mindre) och det annonserades överallt om att Låna här – Låna där.

Så vad kan man göra för att kyla av den skenande belåningen 2014? Om räntan inte kan användas, för att höja räntan skulle knappast vända deflationen, är det politiska beslut som krävs.

I slutet av 80-talet gjorde sossarna och folkpartiet en skatteuppgörelse (den magiska natten) där allt ställdes på högkant. Kapitalbeskattning och ränteavdragen maximerades till 30% mot tidigare upp till 70-80% med dåtidens marginalskatter. En räntekostnad om 10000 brutto kostade tidigare bara 2-3000 netto (beroende på marginalskatten) och över en natt blev nettokostnaden istället 7000. En dramatisk förändring. Inkomstskatten skulle för de flesta bara vara kommunal skatt, så de högre räntekostnaderna kompenserades till viss del med högre nettolön i fickan. Effekten blev dock att det blev betydligt dyrare att låna.

Så, för att kyla av dagens överhettade lånekarusell måste politikerna tänka i banor om att förändra ränteavdragen från idag 30% ner mot 20%, kanske 10%. Det skulle definitivt kyla av trycket, men inte utan risk. Många är det som idag köpt/byggt hus för miljoner kronor, kalkylerat på 3-5% ränta och 30% avdrag. En reform som jag beskriver skulle kraftigt fördyra boendet.

Därför är detta beslut en politisk balansgång, ja kanske självmord, såvida man inte får till en blocköverskridande överenskommelse. Jag tror det är nödvändigt att göra detta, men kanske i en lösning över 5-10 år där avdragsrätten stegvis försämras. Som ett led i detta ska självfallet kapitalbeskattningen eller fastighetsbeskattningen förändras så att sparande beskattas lägre än idag eller att en fastighetsförsäljning beskattas lägre. Det skulle öka rörligheten på bostadsmarknaden och därmed öppna upp för medborgares möjlighet att flytta pga jobb, studier m.m. utan komplicerade andrahandsuthyrningar, svarta kontrakt m.m.

Med doft av finanspolitisk revolution //Ö

Det finns 1 kommentar

  • Göran Södergran skriver:

    Tråkigt nog görs inte tillräckligt för att motverka detta då Borg lider av vanföreställningen att offensiva satsningar ger inflation. Det är inte fallet. Med den öppna arbetsmarknad vi har i EU och miljontals arbetslösa som gärna flyttar hit så funkar inte längre dessa gamla sanningar. Mindre jobbskatteavdrag och mer satsningar i vård, omsorg, skola och infrastruktur skulle göra underverk. Utveckla välfärden helt enkelt!