Politik

Skolavslutning i kyrkan eller ej….

26 maj, 2016 4

Så har vi nu hamnat i den period där de sociala medierna skriver om ”rätten” att kunna hålla en skolavslutning i kyrkan. Det är snart en ny tradition med dessa säsongsbetonade inlägg då det t.ex vid Lucia skrivs om att luciatågen inte får ha pepparkaksgubbar.

image

Att bevara svenska traditioner är ett gott syfte, men traditioner förändras och bör anpassas till ett samhälle vi lever i. Vi kan inte till 100% hävda att allt som vi gjorde förr är bäst att göra idag. Jag har varit med i en organisation som har ett måtto: Upptaga – Anpassa – Förbättra. Det bör även gälla vårt svenska samhälle och våra traditioner.

Skolavslutning i kyrkan är i huvudsak en landsbygdsföreteelse. Mer än hälften av grundskolorna, 52 procent, håller avslutningen i kyrkan, visade en enkät från Kyrkans Tidning från i fjol där 900 skolor svarade.

Kyrkavslutning är vanligast på landet. Fyra av fem glesbygdsskolor och tre av fyra landsbygdsskolor är i kyrkan på avslutningen, mot en av tre i storstäderna och större tätorter.

Man kan ha många anledningar till att försvara en skolavslutning i kyrkan. Men jag menar att det inte är skolans sak att bedriva sin verksamhet med kyrkans ordning, religiösa inslag och i deras lokaler. Skolan ska hållas fri från kyrkan och inte sammanblandas. Det är med respekt för de som inte tror på gud, har annan religion eller av andra anledningar finner det stötande att vara i en kyrka. Är det rimligt att någon elev väljer att vara hemma istället för att vara på en skolavslutning i en kyrka? Knappast.

Jag kan ta mina två yngsta barn som exempel. De har aldrig varit i kyrkan på en skolavslutning och jag tror inte de mått så dåligt av det. Det har varit skolans beslut och ingen har ifrågasatt det. Skolorna har hållt sina avslutningar i parker, på skolgården eller i gymnastiksalen vid dåligt väder.

Nu står vi dock inför en lagändring. I april antog Riksdagens utbildningsutskott ett beslut som innebär att regeringen ska återkomma med ett förslag om att konfessionella inslag ska få förekomma i offentliga skolor i annan utbildning än undervisning. Till exempel ska det vara möjligt att använda kyrkor och andra religiösa lokaler vid skolavslutningar.

Får vi se en sådan lag är det bara att följa den. Jag ogillar förslaget och ser utbildningsutskottets beslut som populistiskt och ett simpelt försök att fiska röster. Det kan inte vara rimligt att tvinga elever in i en religiös byggnad för att bedriva skolverksamhet.

Nej, släpp sargen och inse att Sverige inte går under för att skolan klipper banden med kyrkan när det gäller skolavslutningarna. Det är inte invandrarnas fel att vi ser denna förändring komma. Det är istället en anpassning till ett modernt samhälle som inte exkluderar någon och vi kan se nya traditioner kring skolavslutningarna påbörjas, som inkluderar alla.

Med doft av sommar //Öberg

Det finns 4 kommentarer

  • ErikLtz skriver:

    Denna fråga är egentligen en storm i ett vattenglas för de flesta av oss.

    På många orter, kanske företrädesvis landsbygd, är ofta kyrkan en eller kanske den enda lokal som rymmer barn och hyggligt med föräldrar. Dessutom oftast en utsmyckad miljö som håller nere mängden springa-runt-och-busa-inslag och ger bra akustik för någon musikaliskt inslag. Möjligen finns en gympasal, men kul att hitta sina skor efteråt liksom.

    På orter där det finns andra passande samlingslokaler, välj den då, men jämför gärna kostnaden, kyrkan tar sällan särskilt mycket i hyra.

    Att inte kunna inträda i en kyrka och måhända åhöra några ord från en tro man inte själv har (ateist eller annan tro) utan närmast få konvulsioner som Damien (…antikrist…) i filmen Omen – det är ju inte riktigt riktigt.

  • Jocke Dahlin skriver:

    Borde religionsfriheten vi värnar om även omfatta ordagrant religionsfrihet?
    Alltså rätten att inte behöva utöva eller utsättas för religion?

    • Johan Öberg skriver:

      Jo, absolut.

    • ErikLtz skriver:

      Eller in absurdum – skall man kunna kräva rätten att inte utsättas för ateism?

      Svaret är tolerans – att acceptera att vissa tror på något, andra på något annat, och en del inte på något.