#fackförbund

Pengar & Börs, Politik
Vänstern vill förbjuda vinster – Facken skulle gå omkull….
3 september, 2017 at 19:13 0
Regeringen gör nu en exceris av förslaget om vinstförbud och drar det till Riksdagen, trots att de vet att förslaget saknar stöd. Bara den manövern är obegriplig, men regeringen och dess agerande är ju överlag obegriplig för de flesta svenskarna. Vänstern (S, V och MP) gör som de alltid gör. De fokuserar på de som kan skapa framgång och utveckla Sverige, skapa jobb och tillväxt. De ska klämmas åt och först då är de nöjda. Att arbeta för de svaga ligger inte som 1:a prioritet, trots att de från talarstolen orerar om "solidaritet & jämlikhet". Socialdemokraternas starkaste finansiärer finner man hos den svenska fackföreningsrörelsen. Som medlem i ett LO-förbund går delar av fackavgiften rakt in i det Socialdemokratiska partiet. Det som kanske inte riktigt framgår i media är att fackförbunden är tunga investerare på börsen. Vi har LO-förbund (och LO självt) som i stora ordalag kritiserar företagandet, övervinster och vinstjakt, men samtidigt är de tunga börshajar och gör själva avsevärda vinster och feta aktieutdelningar. Vad ska man tycka om detta? Ruttet och dubbelhyckleri i stora proportioner! Med doft av facklig kapitalism, //Öberg
Läs mer
Pengar & Börs, Politik
Skrota den svenska modellen!
12 juni, 2016 at 18:54 0
Åter ser vi ett företag, som pga strandade förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare, lamslås av en facklig strejk. SAS har sedan ett par dagar inga piloter att tillgå, då facket tagit ut dem i strejk. Det gör att 10000-tals resenärer är strandsatta utomlands och resenärer i Sverige kommer inte iväg på sina affärs- och semesterresor. "Den svenska modellen ska försvaras till varje pris" dundrar flertalet av våra riksdagspartier. Vad är den svenska modellen? image Kort har den sitt ursprung från Saltsjöbadsavtalet som LO och SAF (Svenska Arbetsgivarföreningen) undertecknade 1938 och som reglerade den svenska arbetsmarknaden, förhandlingar och lönesättning. Det innebar att arbetsmarknadens parter skulle göra upp om villkoren på den svenska arbetsmarknaden, utan statlig inblandning. Snart 80 år senare konstaterar jag att den modellen inte fungerar. Av flera skäl. Vi lever i en global marknadsekonomi idag och är medlemmar i EU som gör att arbetskraften kan röra sig snabbt och enkelt i Europa. Pengar och varor flödar snabbare än någonsin mellan länder och vi utstätts sekundsnabbt för valutaspekulationer, konkurrens, uppköp och ständigt hot från andra länders ambition att ta marknadsandelar. Det innebär att parterna borde ha en modell som snabbare kan anpassa företagen till de förändringar man ställs inför. Vår ekonomiska verklighet är helt annorlunda idag än 1938 och därför måste regleringen se annorlunda ut! Men Saltsjöbadavtalets anda lever vidare. Kommer företag och fack inte överens, tar facket sekundsnabbt till strejkvapnet. Som grädde på moset har många andra fackförbund möjlighet att sympatistrejka, trots att de inte har något med konflikten att göra. Kostnaden för en strejk drabbar företagen hårdast. De tappar kunder, konkurrenter tar andelar och tredje man (läs: vi) drabbas obönhörligt. Facket tar inga risker i en strejk, dvs de kan inte anses bära skuld till företagens förluster och vi konsumenter kan inte stämma facket. Vi får stilla tiga och ta konsekvenserna, oavsett pris och förlust. Har facket en välfylld strejkkassa kan de utan större bekymmer ta ut sina medlemmar i strejk och ofta för orsaker som är rent patetiska. Det får vara nog nu! Strejkrätten måste begränsas till ett minimum! Facket liknar mer och mer maffiaorganisationer som tar till strejk, blockad (mot företag som vägrar skriva på kollektivavtal, trots att företagen har laglig rätt att vägra) och på andra sätt gör livet surt för arbetsgivarna. Strejk kan inte vara det som är lämpligt år 2016. Jag har ett förslag. Om parterna inte kan komma överens, borde de gå till en Arbetsmarknadsdomstol (AMD) och där lägga fram sina argument och driva sina sakfrågor. Domstolen tar sedan ett beslut som parterna måste följa. Så fungerar vårt rättsväsende och i många andra fall finns andra domstolar som tar beslut där parter inte kommer överens, och parterna är tvingade att följa domen. Att bedriva livsviktiga förhandlingar baserade på 80 år gamla överenskommelser är inget annat än korkat. Med doft av maktlöshet och fackpamperi //Öberg
Läs mer
Johan Öberg, Politik
Industrifacken avvisar en reallöneökning….
29 mars, 2016 at 19:41 2
Så är avtalsrörelsen igång. De fem förbunden i samarbetsorganet "Facken inom industrin" avvisar de löneökningsnivåer som arbetsgivarna föreslår. De säger, citat: "Vi avvisar med skärpa de låga löneökningsnivåer som arbetsgivarna föreslår", uppger de fem fackförbunden i ett gemensamt svar till de opartiska ordförandena (Opo) i industriförhandlingarna. Facken inom industrin har tidigare krävt löneökningar på 2,8 procent. image "Facken inom industrin" innefattar bl.a. IF Metall, Livs och Unionen. Tunga förbund som förväntas sätta märket för vad övriga förbund kan förvänta sig få. Vad har då arbetsgivarna föreslagit, som är så låga löneökningsnivåer att de avvisas med "skärpa"? Budet som löper över två år innehåller en nivåhöjning med 1,75 procent i årstakt varav 0,1 procent utgör premiehöjning till deltidspension. De vill alltså erbjuda 1,65%/år i 2 år, dvs drygt 3% mer än idag om vi bara ser till lönen. 0,2% sätts av till ökad deltidspensionspremie. Vi har en inflationstakt på 1,1% och har därmed ett läge med ett bud som ger en faktisk reallöneökning. image Facket avvisar detta med skärpa och vill ha 2,8%, dvs 5,6% på två år. Någon ska ju betala detta, vilket facket verkar missa. Väger facket någonsin in omvärlden i sina motbud och krav? Ser de att Sverige är ett litet land med stort beroende av exportindustrin? Ser de att Sverige idag konkurrerar med andra länder än Norge, Finland och Tyskland? Jag undrar ibland om fackförbunden gör det. De borde vara nöjda med en reallöneökning och istället arbeta med arbetsmiljö, integration, jobbmatchning, utbildning där arbetsgivare och fackförbund gemensamt tar krafttag i att höja kompetensen i de svenska företagen. Det skulle höja deras status i mina ögon och säkert i många andras, än att med skärpa avvisa reallöneökningar i dagens ekonomi där boräntor, lån och priser i ligger på rekordlåga nivåer. Med doft av facklig omorganisation, //Öberg
Läs mer