Innebandy

Johan Öberg, Sport & Idrott
Varför man blir domare…..
7 mars, 2015 at 21:48 0
Jag flöjtade min första korpmatch någon gång 1986 och från den matchen gick karriären via Upplands Innebandyförbund och sedan Svenska Innebandyförbundet hela vägen till några SM-finaler på damsidan och en SM-final på herrsidan våren 2000. Barnen kom och familj/jobb krävde sin tid, så efter SM-finalen i Lisebergshallen våren 2000 image tog jag beslutet att lägga pipan på hyllan, efter ca 250 matcher i Sveriges högsta innebandyserier. Jag har som bäst varit rankad topp 5 i Sverige och upplevt så mycket häftigt under de åren jag dömde i högsta serien. Dessa anekdoter ska jag ta i ett separat blogginlägg! För 3 år sedan dök det inte upp någon domare då grabben skulle lira hemmamatch och jag tog matchen, då alternativet var att ställa in. Blodad tand och sedan dess är jag igång, men nu bara på det lokala planet då jag tycker mig ha tid för dömandet. Många frågar mig varför jag en gång i tiden började döma...och att jag idag, snart 52 år gammal fortsätter. "Som domare blir man utskälld av spelare, utbuad av publik, ledare och späkad av media". Jodå, visst händer det att man får sin del av skiten, framförallt då det begav sig på SSL-nivå (elitnivå) under 1990-talet. Men som domare måste man se skillnad på sak och person. Med det menar jag att när en spelare är förbannad på mitt beslut, är det tröjan jag bär som skapar ilskan. Inte mig som person. Att vara domare, oavsett sport, är att vara matchledare. 95% av det man pysslar med på planen är att vara den som leder lagen genom 60 minuters kamp och hjälper spelarna slutföra matchen. Det är med dialog, ögonkontakt, leende, kroppskontakt och spelförståelse man jobbar aktivt med matchledarskapet. Resterande 5% är auktoritet, dvs då spelare passerat gränsen för vad som är tillåtet. Då, och endast då, finns inga utrymmen för gulligull utan då är det tydlighet och peka med hela handen/armen och med kroppsspråket visa vem som har det avgörande beslutet. image Här är jag tillsammans med en Sandvikendomare då vi i Falun 2013 dömer SSL-lag i en försäsongsturnering. Det som driver mig att fortfarande pyssla med detta är den sköna känsla jag får då jag lyckas ta hem en match med nöjda lag. Att hela tiden eftersträva den perfekta fighten. Det är kul och saknas den komponenten är det bara att lägga av. Domararvodet jag får för en div 5 herrar (400 kr) är knappast drivkraften, för när skatten är betald har jag 270 kr kvar, för 2 timmars arbete + restid. Idag dömer jag inom Enköping-, Heby- och Håbo kommun och jag skiter fullständigt i om det är P12 eller H3/D2. Alla matcher är viktiga för de två lagen som står på planen och det ska levereras bra domarjobb. image När lägger jag av? Den dagen jag inte har glädjen. Nu börjar säsongen klinga av och det återstår ca 2 omgångar i distriktsserien, så snart får jag sommarlov och får se fram emot en ny säsong 2015/16. Det ska bli kul och jag ser fram emot många tuffa, roliga och inspirerade matcher! Med doft av plast //Öberg
Läs mer
Sport & Idrott
Hänger du inte med?
4 januari, 2014 at 22:04 0
image Har igår och idag dömt Enköpingsmästerskapet i innebandy vilket är en återupplivning av en lokal turnering som firade stora triumfer under i huvdsak 90-talets senare hälft. Bara stora lass av derbymatcher som på den tiden avslutades med gemensam bankett på Stadshotellets festvåning....ja jävlar vilka matcher...och fester! Idag lirades det innebandy från kl 09.00 fram till finalens slut kl 19.00. Gemensam fest för 120 personer på KB knyter ihop säcken. Jag valde dock att avstå från festen. Been there - done that ;-) Jag vill här pusha för sporten innebandy. En grymt fartfylld sport där ingen match är avgjord innan "Hesa Fredrik" ljuder och mållösa matcher är inte innebandyns signum. Det är inte många sporter som kan gå från en fantomräddning vid eget mål till kontring och mål på 4-5 sekunder. Innebandyn kan! Sporten ÄR fysisk, spelare ÄR vältränade på den nivån de spelar på och taktiken ÄR utvecklad. Belackare kring sporten har alltid funnits och kommer finnas där i några år till. Jag är säker på att det till största delen beror på okunskap, tyvärr. Ungefär som att säga att en maträtt smakar illa, trots att du inte smakat den. Jag har varit aktiv som ledare lokalt, styrelsefunktionär i distrikt och på nationell nivå, spelare och domare. Jag har sett sporten gå från elitmatcher i trånga ribbstolshallar till idag elitmatcher i egna arenor med publik om 1500-2500 personer/match, TV-sändningar regelbundet i TV4 Sport och tunga sponsorer. Vilken resa och den är bara i sin linda! Är säker på att sporten når olympisk status inom ca 20 år. Notera att Svenska Innebandyförbundet bildades 1981 och att sporten är ung, men trots det idag Sveriges näst största sport efter fotbollen när det gäller antalet utövare. Publikmässigt ligger sporten på 5-6:e plats.....slåss med basket och handboll i den matchen. Själv har jag som elitdomare under hela 90-talet avverkat ca 150 matcher på högsta elitnivå med både SM-finaler på dam- och herrsidan. Känner en ödmjukhet för att få varit en del av sporten och att forfarande kunna vara det! Jag dömer idag ca 35 seriematcher/säsong i Enköpings närområde plus några träningsmatcher innan säsongsstart. Nu när Enköpingsmästerskapet återupplivats ökade dosen...helt okej för jävlars vad kul det är att döma den turneringen med sådana goa gubbar på planen och i båset! Jag hoppas turneringen blir ett återkommande event. Enköpings innebandyälskare behöver det. Du som inte sett en match. Gör det! Live eller på TV4 Sport. Med doft av mååånga mål //Ö
Läs mer