Våld

Politik
Allvarligt inlägg med oro och brev till Regeringen…..
14 augusti, 2014 at 20:53 6
Kära bloggläsare. De i-landsproblem vi har på hemmaplan, med RUT, skatt, regn, sol, sosse, ej sosse, allians eller p-hus är egentligen skitsaker jämfört med de filmsekvenser vi får se kablas ut från Irak, där ISIS slaktar oliktänkande på löpande band. image Syrien brinner och Boko Haram agerar omänskligt i Afrika med mord, våldtäkter och kidnappningar av hela skolklasser. Och här sitter vi och tycker det är förfärligt....och gör ingenting... Jag har en god vän, Hans-Olof Marcus, som helt sonika ledsnade på att "bara" kommentera eländet på Facebook, tycka till, prata på jobb och hemma om dessa grymheter. Han gick ut med en fråga på Facebook om att göra en skrivelse till Regeringen för att tycka till och fråga vad som sker från svensk håll. Jag, tillsammans med ett tiotal till hakade på. Olle knåpade ihop ett grunddokument som vi sedan gemensamt korrade, justerade och slutligen godkände. Nu är det skickat. Nedan har ni brevet och jag ber er läsa. Dela gärna! Tyck till! Engagera dig! ------------------------------ Frågor angående Regeringens arbete rörande övervåld på minoritetsgrupper med ett särskilt fokus på Irak Solidaritet är gränslös. Denna skrivelse med frågor visar på just sådan solidaritet mellan människor i Sverige och alla dom människor som i andra länder är utsatta för övervåld/folkmord. Dokumentets avsikt är att av regeringen få svar på några frågor samt skyndsamt driva på regeringens arbete för att hjälpa människor i akut nöd. Insatser behövs nu! Bakgrunden till brevet står främst att finna i att vi idag står inför ett akut läge för ett antal minoritetsgrupper i Irak. Många menar att det där redan pågår ett folkmord på kristna, mandéer och yazidier. Även FN varnar för detta. Något måste göras! Själva begreppet folkmord togs i bruk under Nürnbergprocessen då ansvar skulle utkrävas av de nazister som genomfört folkmord på judar. Definitionen blev "mord, utrotande, förslavande, deportation och andra omänskliga handlingar, begångna mot någon civilbefolkning före eller under kriget, eller förföljelser av politiska, rasistiska eller religiösa skäl". Efter Nürnberg och andra världskriget har folkmord skett med kuslig repetition. Bland annat har vi idag ett facit på katastrofala händelser i Kambodja, Nigeria och folkmordet i Rwanda. Under Saddams regim drabbades kurderna. Efteråt säger vi alltid, aldrig mer. Så vad gör vi i Sverige för att uppfylla detta löfte om ”aldrig mer”? Detta är egentligen den stora huvudfrågan. Ett förpliktigande som dessutom backas upp av de internationella åtaganden som Sverige har förbundit sig att följa. I ”Responsibility to protect”, som är internationell lag under FNs ansvar, finns tre grundprinciper att följa: • Varje stat har en skyldighet att skydda sin befolkning från svårt lidande: folkmord, krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och etnisk rensning. • Det internationella samfundet har en skyldighet att uppmuntra och hjälpa enskilda stater att uppfylla det ansvaret. • Om en stat uppenbarligen misslyckas med att skydda sin befolkning, så har det internationella samfundet en skyldighet att gemensamt agera, beslutsamt och vid rätt tidpunkt, och i enlighet med FN-stadgan." I Irak uppfylls alla dessa grundpelare och mycket lite händer. Idag är USA den enda spelare som på allvar försöker göra något för att en fullkomlig katastrof inte ska ske. Detta ställer de svenska insatserna, eller avsaknaden av dessa i rampljuset. Så frågorna till Regeringen blir därför följande: 1. På vilket sätt arbetar Sverige för att akut rädda utsatta människor i Irak och Syrien? Om FN beslutar om insatser, är Sverige berett att bistå med militärtrupp, förnödenheter och andra resurser? Har Sverige en beredskap för att på kort varsel bistå EU och/eller FN samt andra internationella organisationer (t.ex Röda Korset) om begäran om hjälp kommer? Driver Sverige, gentemot FN och EU, aktivt frågan om att sätta in militära trupper eller andra resurser i syfte att hjälpa de utsatta grupperna i krisdrabbade områden? 2. På vilket sätt arbetar Sverige långsiktigt med att bygga upp kunskap om potentiella hot om folkmord, skapa organisation med teknisk förmåga och sprida kunskap för att hantera uppkomna kriser? Vi som undrar är Hans-Olof Marcus, Leksand Anna Bengtsson, Borlänge Fredrik Beckman, Mariestad Helén Vittsjö, Falun Johan Öberg, Enköping Susanne Korduner, Åmål Staffan Aronsohn, Landskrona Åsa Engman Ölund, Umeå Mikael Schvili, Landskrona Valbona Shala, Borlänge Johan Lissjanis, Nås Pether Nyberg, Mariestad Mikael Elfsberg, Sandviken Sinikka Elfsberg, Sandviken Jonas Jonasson, Landskrona Med doft av oro och förtvivlan //Öberg
Läs mer