Johan Öberg, Sport & Idrott

Varför man blir domare…..

7 mars, 2015 0

Jag flöjtade min första korpmatch någon gång 1986 och från den matchen gick karriären via Upplands Innebandyförbund och sedan Svenska Innebandyförbundet hela vägen till några SM-finaler på damsidan och en SM-final på herrsidan våren 2000. Barnen kom och familj/jobb krävde sin tid, så efter SM-finalen i Lisebergshallen våren 2000 image tog jag beslutet att lägga pipan på hyllan, efter ca 250 matcher i Sveriges högsta innebandyserier. Jag har som bäst varit rankad topp 5 i Sverige och upplevt så mycket häftigt under de åren jag dömde i högsta serien. Dessa anekdoter ska jag ta i ett separat blogginlägg!

För 3 år sedan dök det inte upp någon domare då grabben skulle lira hemmamatch och jag tog matchen, då alternativet var att ställa in. Blodad tand och sedan dess är jag igång, men nu bara på det lokala planet då jag tycker mig ha tid för dömandet.

Många frågar mig varför jag en gång i tiden började döma…och att jag idag, snart 52 år gammal fortsätter. ”Som domare blir man utskälld av spelare, utbuad av publik, ledare och späkad av media”. Jodå, visst händer det att man får sin del av skiten, framförallt då det begav sig på SSL-nivå (elitnivå) under 1990-talet. Men som domare måste man se skillnad på sak och person. Med det menar jag att när en spelare är förbannad på mitt beslut, är det tröjan jag bär som skapar ilskan. Inte mig som person.

Att vara domare, oavsett sport, är att vara matchledare. 95% av det man pysslar med på planen är att vara den som leder lagen genom 60 minuters kamp och hjälper spelarna slutföra matchen. Det är med dialog, ögonkontakt, leende, kroppskontakt och spelförståelse man jobbar aktivt med matchledarskapet.

Resterande 5% är auktoritet, dvs då spelare passerat gränsen för vad som är tillåtet. Då, och endast då, finns inga utrymmen för gulligull utan då är det tydlighet och peka med hela handen/armen och med kroppsspråket visa vem som har det avgörande beslutet.

image Här är jag tillsammans med en Sandvikendomare då vi i Falun 2013 dömer SSL-lag i en försäsongsturnering.

Det som driver mig att fortfarande pyssla med detta är den sköna känsla jag får då jag lyckas ta hem en match med nöjda lag. Att hela tiden eftersträva den perfekta fighten. Det är kul och saknas den komponenten är det bara att lägga av. Domararvodet jag får för en div 5 herrar (400 kr) är knappast drivkraften, för när skatten är betald har jag 270 kr kvar, för 2 timmars arbete + restid.

Idag dömer jag inom Enköping-, Heby- och Håbo kommun och jag skiter fullständigt i om det är P12 eller H3/D2. Alla matcher är viktiga för de två lagen som står på planen och det ska levereras bra domarjobb.

image När lägger jag av? Den dagen jag inte har glädjen.

Nu börjar säsongen klinga av och det återstår ca 2 omgångar i distriktsserien, så snart får jag sommarlov och får se fram emot en ny säsong 2015/16. Det ska bli kul och jag ser fram emot många tuffa, roliga och inspirerade matcher!

Med doft av plast //Öberg

Det finns 0 kommentarer